resacyklaga.blogg.se

2 juni

Igår var ICE 1171 spårändrat i Neumünster. Resenärerna fick byta plattform. När tåget sedan kom in visade det sig vara felvänt så vagn 2 gick näst först i stället för näst sist. För en gångs skull hade vi platsbiljetter, eftersom DB:s reseplanerare varnade för ett högt antal resande. Vi skulle åka ända till Frankfurt.

Dagen började tidigt. Vi skulle lämna Odense senast 12.48 men eftersom söndagar är stora resdagar i Tyskland och bytestiderna vid såväl Fredericia, Rendsburg och Neumünster var ganska minimala, bestämde vi oss för att starta resan betydligt tidigare. Vi fick då en och en halv timme i Fredericia och två timmar i Neumünster. Då hann vi dessutom äta lunch något som är positivt när resan pågår ända till 20.54.

Jag passade på att ta en promenad till stranden i Fredericia under uppehållet. Det kändes ganska varmt nu, som en försommarmorgon i solsken brukar göra. Jag noterade denna gång att ”herr Gårman” i Fredericia är en militär figur, antingen röd med geväret för fot eller grön på marsch. Gevären ser farliga ut, de är lika långa som herr Gårman själv.

Skulle vi få plats i det danska tåget mot Tyskland? DB flaggade för ett stort antal resenärer och vi hade ingen platsbiljett. I Fredericia ökades tåget med tre vagnar som redan stod inne och väntade på den andra tågdelen som kom från Århus. Vi kunde därför välja plats, men skyltningen vid varje plats sa ”kan være reserveret”. En bra blodtryckshöjare inför varje ny station: kommer någon att ha biljett till vår plats?

Nästan ingen verkade ha sittplatsbiljetter och alla irrade runt som oroliga hönor, letade platser och satte sig oroligt på det tomma säte de fann.

I Vojens stod mängder av avställda IC2-tåg, resterna av en misslyckad leverans från italienska Ansaldo-Breda, där tillverkaren aldrig fått tågsätten att fungera ordentligt. En fyrvagnsvariant, IC4, har DSB beslutat att behålla 77 av, men skrota fem. Av de 23 tvåvagnssätten IC2, byggda så sent som 2010, avser man skrota alla. DSB beräknar ha förlorat omkring en halv miljard danska kronor på affären.

I Rendsburg bytte vi till regionaltåg. Där kunde vi åter beskåda den magnifika banken till och bron över Kielkanalen. I Neumünster blev det lunchuppehåll - och högsommar, troligen närmare 25 grader varmt. Vi hittade en trevlig uteservering. Jag bestämde mig till slut för en schnitzel ”Holsteiner art”, vad det nu kunde vara. Det visade sig vara schnitzel med stekt ägg.

Så kom då vårt ICE-tåg till Frankfurt in. Absolut fullsatt och även fullt av stående, vi fick förstås en fönsterplats med mest vägg. Vi leddes dessutom om mellan Hamburg och Hannover på grund av trafikstörningar och beräknades strax före Hamburg bli 15-20 minuter försenade. Sanningen blev: 34 minuter sena på grund av omledningen och till slut drygt 50 minuter försenade till Frankfurt eftersom förseningen genererade nya problem med tillgång till spår och även därför att antalet resenärer var betydligt större än tillgången på platser och av det skälet gjorde uppehållen längre.

I Frankfurt tog vi S-tåget till Wiesbaden och vid 22-tiden nådde vi vårt hotell efter en 25 minuters promenad i den högsommarvarma kvällen.

Denna resa var ett undantag. Jag undviker normalt att planera långa resor med ICE just för att det lätt blir trångt och rörigt om man inte planerar resan till rätt tid, dvs aldrig i veckoslut och gärna en bit in på förmiddagen när affärsmännen kommit fram.

Fredericia.

 

Det var söndagsmorgon. En dansk kvinna har köpt sitt morgonbröd hos bagaren.

 

"Herr Gårman" är i Fredericia klädd i militär skrud.

 

Framåt marsch!

 

Det stod tre vagnar vid plattformen i Fredericia. Ytterligare tre kopplades till, de kom strax före avgångstid från Århus.

 

I Vojens stod den danska järnvägens mest misslyckade inköp uppställda, IC2 från Ansaldo i Italien och som inte gått att få att fungera tillfredsställande. Nu väntar de på skrotning.

 

Den berömda stålbron över Kielkanalen.

 

I Neumünster hade vi ett par timmar på oss. En trevlig liten stad. Det var dags för lunch och jag beslöt mig för att prova "Schnitzel Holstein".

 

Nu skulle vi göra en riktig långresa med ICE-tåg. Eftersom det var söndag hade jag köpt platsbiljetter åt oss - normalt bokar jag aldrig plats - och det visade sig vara en korrekt bedömning av läget. Söndagar är resdag för många tyskar. Det var fullt överallt, stående i gångar och sittande i dörrbrunnar.

 

Äntligen i Frankfurt am Main, där vi bytte till ett lokaltåg mot Wiesbaden.

 

 

5 juni

I morgon är det dags att lämna Wiesbaden. Vi reser till Erfurt, mest med småtåg och tillbringar bara halva dagen på tåg.

Varför åker man till Wiesbaden? Kunde vi inte ha åkt till Garonne i stället? Eller till Emmaboda? Min tanke var att Wiesbaden skulle vara en bra utgångspunkt för cykelturer (vilket förutsatte att hyrcyklar fanns tillgängliga) samt för ett besök i Frankfurt, en storstad jag aldrig besökt.

Wiesbaden ligger vid Rhen och jag såg i mitt inre hur floden rinner i sin djupa dal med fantasieggande slott på bergstopparna. Sanningen är att denna dalgång ligger något längre norrut. Just i Wiesbaden börjar höjdskillnaderna eftersom Taunusbergens sydliga sluttning börjar just här.

Ett par dagar i Frankfurts eget Vaxholm (Wiesbaden ligger nära vattnet drygt 30 km från Frankfurt) skulle med andra ord kunna vara en trevlig avkoppling. Likheten med Vaxholm är dock inte helt slående. Wiesbaden har ca 275.000 invånare och centrum ligger ca 5 km från vattnet.

Det visade sig också att Wiesbaden är huvudstad i delstaten Hessen, vilket jag inte heller kände till. Romarna anlade en befästning på platsen år 6 och från 100-talet växte en civil bosättning upp. På 300-talet byggdes en stadsmur.

Den första dagen tog vi en tur med Nerotalbahn till en utsiktsplats samt åkte till floden och åt en glass. Igår tog vi en mycket trevlig cykeltur med hyrda elcyklar. Vi gjorde en ca 75 km lång tur till Rüdesheim längs floden och bland vingårdarna tillbaka. Elcykeln imponerade. På utresan var det nästan plant utmed Rhen och jag körde på Eco-läget och hade känslan av att bara glida fram i 20 km/h. Komna till Rüdesheim efter 35 km visade batteriet fortfarande fem av fem ”pinnar”.

På återvägen var det mer kuperat. Jag testade att hämta lite ytterligare kraft från batteriet i stigningarna. När vi var åter i Wiesbaden tog jag ytterligare en tur runt staden så att jag fick se även de östra och norra delarna - och utnyttja hela hyrtiden. Jag lämnade tillbaka cykeln med 85 km i benen och ändå var det två pinnar kvar.

Idag åkte vi till Frankfurt och gjorde staden till fots och med spårvagn. Trevligt, men lite varmt. Det är 32 grader i Wiesbaden just nu.

Wiesbaden är trevligt, och nu har jag en uppdaterad uppfattning om trakten.

Första utflykten i Wiesbaden, en tur med Nerotalbahn, en liten bergbana.

 

På toppen av berget finns en liten servering, där vi kunde avnjuta en god grekisk lunchsallad.

 

Vi promenerade ner och gick bland annat förbi denna rysk-ortodoxa kyrka.

 

I Tyskland kan man med fördel avnjuta goda glasskreationer.

 

Vi tog även bussen till Mainz - vi hade köpt ett dagskort på lokaltrafiken i Wiesbaden-Mainz - och samtidigt kom det lite regn.

 

Nästa dag hyrde vi varsin elcykel och cyklade till Rüdesheim, utmed floden Rhen. En underbar tur med svag vind.

 

I Rüdesheim hittade vi en trevlig restaurang med både flod- och järnvägsutsikt.

 

Rüdesheim är också en av dessa pittoreska tyska städer som man inte bara skall blåsa förbi på autobahn.

 

Vägen tillbaka gick över vinfälten på sydsluttningarna. Här hade vi hjälp av elmotorn i cykeln.

 

Utsikt över Rhendalen.

 

En av Wiesbadens yttre stadsdelar, Sonnenberg.

 

Nästa morgon tog vi lokaltåget till Frankfurt. Eftersom vi bara hade fem resdagar på våra kort, betalade vi biljetten i automaterna. Frankfurt har en pampig "skyline".

 

En del av den gamla delen av staden är återuppbyggd efter att ha bombats till smulor under andra världskriget.

 

Alla hus här är återuppförda i gammal stil.

 

 

 

Floden Main som rinner samman med Rhen vid Wiesbaden.

 

En av de stadsdelar som kunde repareras.

 

 

6 juni

Under natten passerade en kallfront. Blixt och dunder och idag på morgonen var det svalt och mulet. Vi kom upp en halvtimme tidigare än planerat och tog då ett tidigare tåg där vi hann med regionaltåget till Giessen en halvtimme tidigare. Det visade sig vara bra för vår anslutning mot Fulda var lite knapp och just när vår rälsbuss avgick från Giessen anlände det tåg vi skulle ha kommit med.

Giessen hade jag aldrig hört talas om, men där finns en hänvisningspil mot centrum, så samhället är tillräckligt stort för att behöva vägvisare. Det finns även en frisersalong med namnet ”Stockholm”, så Giessen har trots allt en liten internationell touch.

Det är trevligt att åka med småtåg som stannar överallt. Man får se den lokala befolkningen som reser utan resväskor. Den enkelspåriga linjen mellan Giessen och Fulda hade dessutom alla semaforerna kvar.

Vi åt en god pastalunch i Fulda som också är en trevlig liten stad med många gamla hus i behåll. Från Fulda skulle vi ta oss till Erfurt med ett ICE-tåg. Det är som vanligt en liten blodtryckshöjare att stå där och vänta när tåget kommer in. Vi lyckades få varsin enkelplats på varsin sida om mittgången. Tåget var ganska fullt. Svartklädda figurer fanns i en stor mängd, bland annat några som talade schweizertyska och drack ofantliga mängder öl. En titt på Internet kunde berätta att det börjar en Goth-festival i Leipzig i morgon.

Nu blir det fyra nätter i Thüringens huvudstad Erfurt, men mer om det om några dagar.

 

Vi har stigit ombord på regionaltåget mot Giessen.

 

Färden går över Hessens agrara landskap.

 

I Giessen bytte vi tåg.

 

I Giessen finns hårsalongen "Stockholm".

 

Nu blev det dieselmotorvagn (eller "rälsbuss" som man skulle ha sagt förr) på en liten bana med många små stationer.

 

Här fanns det även semaforer kvar.

 

Nästa mål var Fulda, där vi hann äta lite mat innan den sista delen av resan mot Erfurt tog vid.

 

 

9 juni

Utmed kanterna på Thüringens rågfält lyser vallmon som stänk av blod. Lärkorna cirklar över åkrarna och näktergalen hörs i buskarna. Vi har haft tre sköna dagar i Erfurt, en stad som är förvånansvärt okänd i Sverige. På dagarna har vi gjort utflykter och på kvällarna suttit på någon av de otaliga uteserveringarna och ätit god mat. Erfurt är en stad vi kan rekommendera.

I fredags hyrde vi varsin cykel på turistbyrån och tog tåget till Weimar, en vacker stad som väl mest är känd för att Tysklands författning mellan första världskriget och Hitlers tillträde 1933 undertecknades där. Turen tillbaka gick över åkrar som doftade av gräs och åkersenap.

Lördagen ägnade vi åt att ta tåget till Gotha, en lite mindre stad med en vackert upprustad kärna, men där spåren av den tidigare regimens tid är tydligare i form av enstaka byggnader i miserabelt skick, hål i kvarteren och en ödslig plan framför stationshuset. I Gotha ligger det gigantiska barockslottet Friedenstein, där prinsessan Sibylla var född.

Vi tog den osannolika spårvagnen till Bad Tabarz, också en kvarleva från östtiden. Spårvagnen lämnar gatorna där tätorten Gotha tar slut, fortsätter över åkrarna och slingrar sig slutligen in bland träden i Thüringer Wald, en resa på nära en timme.

Söndagens utflykt skedde åter med hyrcyklar. Vi åkte tåg till Stadtilm, en liten stad på ca 5.000 invånare. Vi var inte de enda som tänkt tanken att cykla därifrån och den lilla rälsbussen blev tämligen full av cyklar. Resan gick mest nedåt där den följde floden Gera. Tyska cykelleder är i regel väl skyltade, men vid ett tillfälle föll vi ur leden och fick köra på landsvägen. Det gick bra, men vi fick några extra uppförsbackar på köpet.

I morgon går resan vidare till Hamburg. Då blir det bara småtåg. Hittills har vädret stått på vår sida och vi kunde ta en avskedsdrink från Erfurt i kväll i 25 graders värme, men jag tror att en kallfront knackar på dörren.

 

Erfurt är en fin liten stad. Praktiskt hela den centrala delen består av väl upprustade hus.

 

Mellan husen på de smala gatorna smyger spårvagnarna fram utan svårighet.

 

Wenigemarkt.

 

En tunnelförbindelse till Krämerbrücke, en broförbiondelse över floden Gera som bebyggts.

 

Domkyrkan.

 

Erfurt.

 

Krämerbrücke.

 

Fischmarkt.

 

Marktstrasse.

 

 

Nästa morgon hyrde vi cyklar på turistbyrån, köpte biljetter i en automat och åkte till Weimar.

 

Även Weimar har genomgått en kraftig upprustning.

 

Weimar.

 

Tyska cykelvägar är fantastiska. Väl skyltade och ofta helt utan biltrafik löper de genom vackra skogar, som på bilden. Vi cyklade tillbaka till Erfurt.

 

En av de små byarna på vägen. Cyjelvägarna följer ibland de gamla vägarna genom byar man annars aldrig skulle få se.

 

Välskyltat är det. Notera att huvudgatan heter Karl-Marx-Strasse.

 

Åter i Erfurt. Krämerbrücke från utsidan.

 

Vid Krämerbrücke finns även ett gammalt vadställe, populärt att utnyttja under varma dagar.

 

Nästa dag reste vi med lokaltåget till en annan angränsande stad, Gotha. Där tog vi den osannolika spårvagnen till Bad Tabarz, Thüriger Waldbahn.

 

Karta över linjenätet.

 

I Tabarz, som är en liten kurort vid foten av Thüringer Wald, pågick en veteranbilsparad.

 

Vi gick ett par kilometer till Friedrichroda.

 

Här kommer spårvagnen mot Gotha.

 

Hur ofta får man åka spårvagn på landet och se kor utanför fönstret?

 

Vi stannade ett par timmar i Gotha.

 

Gotha.

 

Friedensteins slott i Gotha, där prinsessan Sibylla, vår nuvarande kungs mor, var född.

 

Nya dag, nya tag, nya tåg. Vi hyrde samma cyklar ytterligare en dag och reste till Stadtilm. Vi var fler som hade samma tanke.

 

Avstigning i Stadtilm.

 

Nu cyklade vi i flodens Geras närhet tillabaka till Erfurt. Eftersom floden rinner nedåt var tendensen nedåtgående, även om ett och annat motlut fanns att möta. Vi hade inte elektrocyklar.

 

Utsikt över Thüringens böljande fält.

 

Åter i Erfurt passerade vi detta flerfamiljshus för fåglar.

 

Även utanför den gamla stadskärnan i Erfurt finns vackra hus att beskåda. Denna stadsdel har lite Vasastads-känsla.

 

Erfurt.

 

Vid Domplatz i Erfurt.

 

 

Spårvagnarna smälter väl in i stadsbilden.

 

Så var det dags att lämna Erfurt. En mycket trevlig bekantskap.

 

 

10 juni

Det är andra gången jag råkar ut för det. Förra gången var i Amsterdam för ett par år sedan. Vi checkar ut från hotellet på måndagsmorgonen och kastar oss ut i morgonrusningen. Det är alldeles tyst! Var är alla? Gatorna ligger öde, men ett par spårvagnar kommer smygande, nästan utan passagerare. Det är då man inser: Det är annandag pingst, annandagen i den i Sverige bortglömda helgen! Dessutom hade jag födelsedag!

Vi åker med en 632-motorvagn mot Nordhausen. Det är vindstilla och varmt, nästan lite kvavt. Det blir nog åska så småningom.

 

Järnvägsstationen i Erfurt ger ett rymligt och luftigt intryck.

 

Återigen en motorvagn på en enkelspårig linje. Gott om utrymme, rent och fräscht.

 

Stationshusen ångade av ålder.

 

Detta är en järnvägssträcka som ännu inte hunnit moderniseras efter murens fall. I hörnet på den vita byggnaden skymtar en vägvakt, vars uppgift är att fälla bommarna när tåget kommer.

 

I ställverken fanns också personal för att lägga om växlarna.

 

I Nordhausen var det dags för tågbyte.

 

I Uelzen gjorde vårt tåg ett långt uppehåll, så det blev tid att titta närmare på det märkliga stationshuset som byggdes om till världsutställningen Expo 2000.

 

Väntsalen i Uelzen.

 

Plattformarna.

 

Så kom tillbaka till Hamburg. En sådan här bild är väl obligatorisk?

 

Utsikt över Hamburgs hamn.

 

I stadsdelen Altona finns en del gammal bebyggelse kvar. Det tycks som om spårvagn har gått på denna gata.

 

Altona.

 

 

12 juni

Vi lämnade Hamburg två minuter försenade. Nattens kallfront har lämnat luften lite svalare, men det är fortfarande ganska hög luftfuktighet.

Resan från Hamburg till Köpenhamn gick utmärkt, spårarbetena i Danmark till trots. Tåget körde oss ombord på färjan, där vi fick stiga av. Vi hann också med en snabblunch ombord. Per tåg åkte vi iland i Rødby, där det blev byte till landsvägsbuss för en knappt två timmar lång färd till Köpenhamn.

Vi köpte våra Interrail-biljetter före nyårsafton 2018, det var extrapris då. Vi valde en utgående typ, 5 resdagar av 15 och betalade seniorpriset 2.444 kr styck. Tanken var att inte flänga runt så mycket. Vi hade bokat hotellrum i Odense, Wiesbaden, Erfurt och Hamburg. Själva resan planerade vi till 1-12 juni.

Så här reste vi:
1 juni: 
10.25 Stockholm-Köpenhamn
16.12 Köpenhamn-Odense

2 juni
08.38 Odense-Fredericia
10.46 Fredericia-Rendsburg
12.57 Rendsburg-Neumünster 
Lunch
15.31 Neumünster-Frankfurt am Main
21.12 Frankfurt am Main-Wiesbaden

6 juni
08.32 Wiesbaden-Frankfurt am Main
09.21 Frankfurt am Main-Giessen
10.44 Giessen-Fulda
Lunchuppehåll 
14.14 Fulda-Erfurt

10 juni
09.02 Erfurt-Nordhausen
10.39 Nordhausen-Northeim
12.23 Northeim-Hannover
13.40 Hannover-Celle
Lunchuppehåll 
10.06 Celle-Hamburg

12 juni
09.28 Hamburg-Köpenhamn (med ersättningsbuss sista biten)
16.23 Köpenhamn-Stockholm (om inget oförutsett inträffar)

De trevligaste resorna var med de små rälsbussarna på banorna norr om Erfurt. Värst, hittills, var den långa resan med ICE från Neumünster-Frankfurt. Det var söndag och proppfullt på tåget. Vi hade bokat plats eftersom jag vet att tyskarna reser mycket under veckosluten, men detta tog priset. 50 minuter försenade anlände vi till Frankfurt med ett tåg, där korridorer och gångar var blockerade av sittande resenärer utan platsbiljett.

Resmålen var uttänkta mer slumpvis. Wiesbaden visste jag inte mer om än att det ligger vid Rhen, just där Taunusbergen börjar. Det är en trevlig stad. Vi hyrde cyklar och körde till Rüdesheim och tillbaka.

Erfurt är en mycket trevlig stad, som jag varmt rekommenderar dem som vill stanna på en plats. Mycket att se och ett stillsamt men ändå hektiskt uteliv med serveringar på vackra torg mellan hundratals renoverade byggnader. Vi cyklade två dagar, en dag från Weimar och en dag från Stadtilm. Tyska cykelleder är trevliga och välskyltade. Till de respektive städerna tog vi tåget på lokalbiljetter. Cyklarna får åka gratis i lokaltrafiken.

Minst tre kallfronter med åska passerade, alla tre på natten. Kan man ha en större tur? På dagarna var det soligt. I Wiesbaden var det lite för bra, 32 grader, men det lugnade sedan ner sig och höll sig runt 23-25 grader. Regn inträffade bara två gånger: ett häftigt sista kvällen i Erfurt när vi satt på en uteservering och alla fick rädda sig in i restaurangen. Det regnet slutade lika snabbt som det kom. Det andra regnet var lätt och inträffade igår morse i Hamburg, men vår sista kväll på resan hade vi sol och 25 grader varmt och vi kunde avnjuta en god middag vid Binnenalster.

Nu återstår bara att se hur vårt svenska signalsystem klarar de åskväder som enligt tidningarna skall hemsöka södra Sverige idag. Tåget gick i alla fall i tid från Köpenhamn. Dessutom fick vi framlänges sittplatser vid ett fönster! Men det var för att jag bokade biljetten hos en trevlig dam på Stockholms central.

 

Då var vi tillbaka på Hamburg Hauptbahnhof. En plats med mycket folk och ett hårt tryck, jäktade människor och slitna människor.

 

I bakgrunden ett S-banetåg i Hamburg.

 

Vi reste med den danska motorvagnen till Rödby. Färden gick via färjan. I Rödby kör vagnen till plattformen och resenärerna får byta till ersättningsbuss som går hela vägen till Köpenhamn.

 

Och så är det dags för resans sista etapp, tåget hem till Stockholm. Som brukligt avgick det från spår 26.

 

Och fönsterplats med fönster, dessutom rättvänt. Kan det bli bättre?